Hur mycket behöver göras!

Frågan ingen ställer, man är fixerade vid antalet arbetande individer, är; hur mycket arbete som faktiskt kommer att behöva utföras? Vi är med god fart på väg ifrån ett arbetskraftsintesivt industrisamhälle in i något helt annat. Det intressanta är alltså inte hur många som arbetar utan om antalet individer i arbetsför ålder räcker för att utföra det som faktiskt behöver utföras!

Med tanke på alla möjliga rationaliseringer, i synnerhet på administrativ nivå i den offentliga sektorn, som kan genomföras och det faktum att teknikutveckligen ständigt onödiggör manuellt arbete är det rimligt att anta att allt färre kommer att kunna försörja allt fler?

Faran med en åldrande befolkning ska naturligtvis inte underskattas men med lite framförhållning och i vetskap om att författarnas utgångspunkt ”allt annat lika” är nonsens ska man nog inte måla fan på väggen?!

Vem som sedan utför arbetet är för mig egalt – härstamning har ingen bäring, detta inlägg är inte ett argument mot invandring och ska inte tolkas som ett sådant!

Länk: SDS

Annonser

Ask gör det – igen!

Vår kära justitieminister gör vad hon kan för att diskvalificera Alliansen som valbart alternativ. Som om den inte redan skitit i det blå skåpet med sitt enorma integritetssvek i samband med FRA-debaclet? Nu vill damen dessutom göra det lättare att installera övervakningskameror – inte svårare alltså utan lättare, hur tänker människan?

Med tanke på alternativet föredrar jag en alliansregering men det hindrar inte att den ska ha på tafsen i höstens val; har man så fullständigt svikit grundläggande ideal och dessutom inte lyckats lägga fram ett enda trovärdigt skäl till varför, ska man tvingas bort, slicka såren och tvingas fundera på vad som hände!

Det finns en skara idioter som försvarar övervakning med det klassiska: ”har man rent mjöl i påsen”-argumentet och det kan man ju hålla med om. Problemet uppstår den dagen den som bestämmer vad som är rent mjöl är av en annan uppfattning än en själv – och den dagen kommer, var så säker. 1933 krävdes det så lite som ett val!

Eftersom vi redan idag vet att vindarna förr eller senare kommer att vända och att vi någon gång i framtiden kommer att vakna upp till en situation med ett styrande skikt med åsikter och en agenda som är allt utom till gagn för folket är det vår djävla skyldighet att i varje givet ögonblick slåss mot allt som kan användas till förtryck av det ena eller andra slaget! Startsträckan för den totala övervakningen måste alltså i varje ögonblick hållas så lång som överhuvudtaget är möjligt!

Det gigantiska sveket ligger alltså i att man inte bara krattar gången utan anlägger fyrfiliga motorvägar för framtida förtryck.

Länkar: HD DN SVD SDS SKD KvP

Uppdaterat 100630: Nu har en sinnessvag figur i Malmö skrivit en debattartikel i KVP om saken.

Religiösa friskolor – inte en chans!

Detta är ett av de få ämnen där jag är fullständigt oresonabel. Jag har t.o.m. börjat tänka i banor som att vi borde riva upp religionsfriheten och helt enkelt förbjuda eländet i alla dess former och sammanhang.

Jag ser religionsfriheten som en lyx vi kunde unna oss så länge vi enbart hade en inhemsk religion, stadd i tillbakagång – detta är inte fallet längre. Vi har nu även en växande importerad religion som politikerna hittills valt att särbehandla och faktiskt ta hänsyn till. Detta har blåst liv i vår egen gamla, vars företrädare tycks inbilla sig att de utgör någon slags motpol till den nya, när de i själva verket bara är andra sidan av samma falska mynt.

Med detta system riskerar vi att barn uppfostras i religiösa hem, utan att någonsin vistas på daghem eller gå i förskola, och sedan omedelbart sätts i friskola med ”rätt” inriktning – vilken frihet får dessa ungar?

Vad gäller våra politikers sätt att hantera kontakten med den nya religionen förstår jag förövrigt ingenting. Man har t.ex. vid upprepade tillfällen låtit invandrade Imamer föra gruppens talan och vägt in dessas ”åsikter” i sina beslut. Kommer inte ihåg vem som gjorde jämförelsen först men för mig är detta ungefär samma sak som att statministern skulle ta veckans regeringsbeslut under armen och knalla över till ärkebiskopen för att få dem sanktionerade?!

Den springande punkten i just den här frågan är hur som helst att religiösa individer, oavsett religion, inte har i utbildningsväsendet att göra – någonsin!

DN

A-kraft och säkerhetspolitik.

Med anledning av DN:s huvudledare, 25/7 2009, och även Mats Larssons krönika i Expressen, 6/8 2009, samt SvD:s ledarinlägg, 7/8 2009 och diverse andra artiklar och inlägg som länkas sist, tycker jag att det är lämpligt att fundera lite över svensk energipolitik i ett långsiktigt, säkerhetspolitiskt perspektiv!

Personligen har jag accepterat kärnkraftens risker och tror inte att alternativen förmår fylla bortfallet i samma takt som nuvarande reaktorer, av åldersskäl, fasas ut. Detta givet kommer det att krävas en eller annan ny reaktor, men detta är nu inte det viktigaste. Det i särklass viktigaste är att Sverige inte vid ett enda tillfälle under processen ställer sig utan egen energiförsörjning. Priset per kilowattimma, några ören uppe eller ner, är endast en akademisk fråga – poängen är att de ska finnas att köpa nationellt, inget annat. Orsaken till detta är att resten av EU håller på att göra sig beroende av en synnerligen bakslug leverantör, som dessutom lider av demokratiskt underskott och styrs av gamla KGB:are.

Bara för att Ryssland under en period efter murens fall var utfattigt och inte kunnat driva den expansions- och repressionspolitik som vi såg under decennierna innan så tro inte för en sekund att de gett upp sina ambitioner. I samma ögonblick som det landet får så mycket som en Kopek över plöjs den omedelbart ner i militär upprustning, det vet varenda historiker, och detta oavsett social missär och andra umbäranden i det egna landet. Ett scenario där ett par hundra millioner öst och mellaneuropéer är beroende av rysk gas, samtidigt som ryssarna får för sig att stänga tillförseln efter att ha nekats att bygga en bas eller en hamn i t.ex. Lettland ligger verkligen inte bortom fantasins gränser. Kravet på energiproduktionen är alltså att täcka behovet vid varje ögonblick, 365 dagar om året, alla år – utan import! Skulle detta klaras av med nya, förnyelsebara energikällor så gärna för mig, annars krävs det alltså mer kärnkraft.

Undantaget någon övervintrad vänsterromantiker är nog de flesta i den här delen av världen överens om att rysk energiöverhöghet inte är eftersträvansvärt och att vi strategiskt, långsiktigt bör agera mot en sådan? Framförallt tyskarna sitter ju i miljösaxen och saknar i stort sett handlingsutrymme beroende på interna grupperingar; när de nu hittat ett energiförsörjningsalternativ, i rysk gas, som accepteras av dessa rörelser, vänder de alla andra argument ryggen och offrar framtida generationers handlingsutrymme och frihet – tragiskt, men vi behöver inte spä på misstaget!

Vad Eko/Biobränslen anbelangar är detta relativt ny och otrampad mark som presenterar ett helt kluster av nya problem. Jag tänker på allt från skövling av regnskog, felaktigt utnyttjande av åkermark, slavmässigt utnyttjande eller fördrivande av fattiga bönder till utsläpp i samband med transporter – möjligen går det att få ordning på detta men det är ingen tacksam uppgift. Atomenergin är sedan decennier erkänt farlig och hanteras därefter. Inte i någon annan verksamhet tolereras kontrollorgan, både nationella och internationella, som i den branschen. Vad vi bör göra är att verka för stadigt utökade befogenheter till dessa organ, samt att få de sista bångstyriga länderna, utanför kontroll idag, att ansluta sig till de avtal som styr övervakningen.

Min åsikt är också att det största enskilda misstaget, i det här landet, gällande upprätthållandet av atomsäkerhet var avvecklingsbeslutet och det integrerade ”förbudet” mot utveckling av energislaget. Dessa beslut har resulterat i att flera generationer av toppingenjörer och tekniker sökt sig andra vägar, i andra länder, och vi själva står kvar med B-laget, inte överdrivet klokt! Vidare anser jag att detta är större än huruvida vi ska spara energi genom att använda en eller en annan typ av lampor, det rör sig om ett säkerhetspolitiskt policy beslut. Jag använder gärna lågenergilampor, i första hand för att ha råd att tända två istället för en, och handen på hjärtat – vem vill egentligen gå ner i förbrukning? Kravet på kraftindustrin är alltså att presentera en lösning som i varje givet ögonblick producerar tillräckligt med energi, inom landet och med minsta möjliga miljöpåverkan. Alla kraven måste uppfyllas – vi ska inte ha en lösning med halvskitig, globalt bristfälligt kontrollerad, produktion som bara nästan täcker våra behov nästan hela tiden, och dessutom är känslig för andras nycker.

Andra länkar: HD HD SDS SDS Exp HD

Medborgarlön?

Sitter och funderar på om vi inte skulle damma av det gamla kommunistförslaget och ge alla medborgarlön – ingen spec. hög lön, kanske i nivå med A-kassa? Låter ju både dyrt och vansinnigt – och går dessutom stick i stäv med min gamla uppfattning att man ska göra rätt för sig, åtminstone efter förmåga.

Fördelen är att man skulle kunna sparka hela kåren med statligt och kommunalt anställda småpåvar som idag inte gör ngt annat än att sätta sig till doms över folk och fä och deras ev. förmåga att jobba, eller inte. Slipper man betala full lön till alla dessa im- och kontraproduktiva tjänstemän vette fan om inte reformen finansierar sig själv – och man slipper irritera sig på oduglingarna dessutom?

Nu kommer ju en del latmaskar att utnyttja detta och aldrig någonsin arbeta men det tror jag vi får någorlunda ordning på genom att det blir en viss brist på personal och de arbetsgivare som vill få ngt gjort tvingas betala ordentliga löner till de som faktiskt vill arbeta? Det skulle alltså inte gå nöd på någon, folk skulle slippa stå med mössan i hand och buga/niga för en småsadistisk klåpare och skillnaden i lön mellan arbetande / icke arbetande skulle bli avsevärd och motivera tillräckligt många att välja arbete.

Det där med att dra sitt strå till stacken och rätten till arbete är ju faktiskt bara kvarlevor från, Luther på sin tid, och fackföreningarna på senare – livligt påhejade av arbetsgivare som vill ha tillräckligt många skamsna arbetslösa för att slippa betala mer än minimum. Tycker förövrigt, med dagens teknikutveckling, att det är rätt logiskt att allt färre kan försörja allt fler?

Ambassadör på hal is!

Publicerar man så tunga anklagelser, som Aftonbladet i och med Donald Boströms artikel om förmodade organstölder av Israelisk militär, måste man se till att ha grävt ordentligt på djupet och ha någorlunda på fötterna. Aftonbladet anser uppenbarligen att anklagelserna är tillräckligt underbyggda, när man läser artikeln känns det emellertid tämligen tunt. Åtminstone borde artikelförfattaren varit tydligare med att det var en teori och inte ett bevisat sakernas tillstånd. Jag tycker inte så skett!

Oavsett detta är den svenska ambassadören i Tel Aviv, Elisabet Borsiin Bonniers kommuniké käpprätt åt skogen – om hon överhuvudtaget skulle uttalat sig vore en, officiell svensk, förklaring om hur svensk press- och yttrandefrihet fungerar det enda relevanta. Nu antar jag att UD kommer att göra det istället samt utdela en kraftfull varning till ambassadören och upplysa henne om att hon företräder Sverige inte någon annan!

Kort sagt; pressfriheten är helig, men det skadar inte att exekvera den med förstånd och viss försiktighet!

Palestinakonflikten är för övrigt ett så stort problem, internationellt sett, att den grupp medborgare jag tillhör – alltså utan direkta sympatier för endera sidan – har rätt att kräva en så minutiöst noggrann, adekvat och ovinklad rappotering som överhuvudtaget är möjlig! Jag har berört detta i ett tidigare inlägg här….

Länkar: SvD SvD Exp NM NM SDS

Malin Siwe träffar rätt!

Kommentar till Malin Siwes inlägg i DN 18/8 2009.

Efter ca 20 år i den privata sektorn har jag de senaste två åren utfört en del konsultarbeten i kommunal och regional regi. Vad jag sett i fråga om ineffektivitet och resursslöseri är nog för att skriva en bok! Det rör sig om allt från oändliga möten, sammankallade utan agenda, utan målsättning av ansvariga som sedan dyker upp 15-20 min. efter utsatt tid till enkla materialbeställningar som försenas, p.g.a. direkt slarv, så länge att personerna som skulle installerat materielen hinner avsluta sina uppdrag innan den levererats.

Vid ett tillfälle påpekade jag att det var tämligen ohövligt att komma 20 min. försent till ett möte man själv sammankallat och dessutom ett skapligt slöseri. Förseningen fick vi en ursäkt för men något större slöseri kunde vederbörande inte se – det var ju bara 20 min. Informerande då om att det inte alls rörde sig om 20 min. utan om 220 minuter, drygt 3 ½ timmes arbetstid – vi var nämligen 10 personer som väntat. Hade detta varit en engångsföreteelse kanske man inte tänkt mer på saken, dessvärre är det mer regel än undantag!

Jag har helt nyligen upplevt en kontrovers mellan två budgetansvariga verksamhetschefer. Deras respektive avdelningar ligger vägg i vägg och det upptäcktes en gråzon mellan dem som ingen ville ta ansvar för. Istället för att sätta sig ner som vuxna människor och lösa problemet ägnade de båda ungefär en veckas intensivt arbete på att skyffla över ansvaret för så mycket som möjligt på den andre. De lyckades ungefär lika bra och i slutändan hamnade praktiskt taget exakt halva kostnaden på vardera avdelningen. Hade man hanterat detta på ett moget sätt skulle man troligen kunnat spara en del pengar genom samordning, förutom att man inte slösat bort totalt ca en halv månads arbetstid (chefslön), bromsat projektet och förpestat arbetsmiljön.

Jag har efter insikten i hur in i h-vete illa skött detta är ofta, halvt på skämt halvt på allvar, sagt att om jag någonsin får chansen att undanhålla ett större skattebelopp kommer jag att ta den!

Detta är bara ett par småexempel på hur det kan gå till och vi får inte glömma att det gör det hela tiden överallt. Här finns pengar att spara, mycket pengar, inte tu tal om den saken!