Straff till vilken nytta/Rehabilitera, till vad?

Apropå HD:s huvudledare 30/7 2009. Ledaren handlar om två förslagna, unga vuxna som utan betänkligheter plundrat en äldre medmänniska i dennes hem och nu dömts till några månaders fängelse vardera. Ledaren avslutas med att om brottet upprepas bör det leda till betydligt strängare straff nästa gång. Vad jag frågar mig är om det är någon idé att straffa individerna överhuvudtaget? Att låsa in dem har visserligen effekten att de under straffets avtjänande knappast begår några nya brott – vackert så, men det varar ju inte särskilt länge.

Varje ny människa brukar ju jämföras med en oskriven bok och i min värld är det ingen tvekan om att det är några viktiga kapitel som inte blivit skrivna hos människor som begår den här typen av handlingar. Jag menar att det finns en skarp gräns mellan å ena sidan stöld, snatteri och t.ex. olovligt förfogande och å den andra rån, misshandel och andra övergrepp. Den som begår någon av de förra förseelserna behöver ju inte nödvändigtvis vara en usel människa, sådana handlingar kan pressas fram av olyckliga omständigheter som arbetslöshet, desperation och tillfällig förvirring.

Skillnaden mellan de olika brottstyperna är att det i det första fallet krävs någon form av intellektuell process för att förstå konsekvenserna; man måste lägga ihop två och två för att inse att det i slutändan finns en människa som blir lidande om man i smyg berövar dem deras ägodelar. Vid ett överfallsrån eller intrång i någons hem däremot fordras det istället att man saknar en eller flera viktiga mänskliga egenskaper – förmågan till empati är en.

Jag frågar mig alltså om det alls är någon idé att låsa in människor som redan från början saknar förutsättningar att förstå straffet? Vet man inte vad enkla ord som ledsen, elak eller ens arg betyder utan oberört kan beröva folk trygghet, hälsa och ägodelar krävs det något helt annat. Att prata om rehabilitering i de här sammanhangen är inte möjligt, det förutsätter nämligen att det finns ett tidigare stabilt tillstånd att återgå till, vilket det alltså inte gör! Personerna har helt enkelt missat grundkursen i att vara människa och måste på något sätt gå om den. Detta gör man inte i dagens fängelser, och det tar framför allt inte några få månader!

Missförstå mig inte – högsta prioritet är alltid att förhindra nya brott och på så vis har inlåsning, gärna omedelbar, sin plats i systemet – att tro att brottslingarna ska lära sig något av det och att det har någon långsiktig effekt är däremot bara dumt.

Vems fel det är att det springer omkring en massa ofärdiga, unga individer kan diskuteras men utan tvekan är föräldrar, skola och ett antal myndigheter heta kandidater?!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s