Pakistan vs. Nya Zeeland, 1 – 0

Visserligen är inget klart än men man noterar att Nya Zeeland förbereder en folkomröstning då en majoritet av befolkningen vänder sig mot en relativt färsk lag vilken förbjuder barnaga – DN, 5/8 2009. Samtidigt verkar krafter i Pakistan, kanske just nu inte den plats på jorden där man trodde de hade tid att engagera sig i dylika petitesser, för en lag som gör kvinno- OCH barnmisshandel straffbart – HD, 4/8 2009.

Bara att hoppas de Nya Zeeländska bronsåldersfantasterna körs över av en klokare regering och samtidigt hålla tummarna för de mer optimistiska strömningarna i Pakistan!

Eurofiera oss snarast efter krisen!

Ulf Nilson – Expressen - nuddar idag, 4/8 2009, i sin krönika vid Euron, folkomröstningen och hur fattiga vi blivit:

Saken är att vi inte borde haft någon folkomröstning överhuvudtaget. Samtliga parter som frågan berör var överens, och att då blanda in en massa personer som frågan saknar betydelse för var bara korkat. Folkomrösta ska vi göra men bara om det saknas politisk enighet.

Nationalister och vänstergrupperingar anser jag att det är onödigt att tillmäta någon större betydelse eftersom dessa har en tendens att vara emot all form av förändring och utveckling. Ibland inbillar jag mig att om man så uppfann en kur mot cancer så skulle de vara emot den också? Som bäst kan man konstatera att det är bra med lite eftertanke och att någon bromsar alltför entusiastiska vildhjärnor från att rusa in i precis vad som helst, men notoriska nejsägare tas i långa loppet inte på allvar.

Vad jag menar är att för väljare i inlandet, som inte är t.ex. företagare med internationella affärer, spelar det inte någon som helst roll om de betalar maten och hyran i den ena eller andra valutan och deras åsikt baseras enbart på lättja och sentimentalitet. För folk sysselsatta med valuta, import/export eller inom turistnäringen har det däremot avsevärd betydelse.

Det största problemet med kronan är nu inte dubbla bokföringar och en massa onödig växling utan att det enda den gör idag är att fungera som stötdämpare för illa skötta statsfinanser. För tillfället, med kronan i fritt fall, lär det bli svårt att få upp frågan på dagordningen men så fort läget stabiliserat sig någorlunda bör eländet avskaffas på fläcken, så att ansvariga politiker snarast berövas den skyddsplanka växlingskursen innebär! Även Margareta Pålsson (M) vidrör detta i HD, 8/8 2009.

Nu låter ju detta inte vidare demokratiskt men tyvärr blev resultatet av folkomröstningen att en oengagerad majoritet stoppade ett förslag som en, obetydligt mindre,  engagerad minoritet kunnat dra nytta av – så även skötseln av statsfinanserna i ett längre perspektiv.

Noll i hattnummer?

I dagens SvD, 4/8 2009, kan man läsa ett inlägg angående omskärelse författat av en ledande landstingpolitiker i STH representerande FP - BIRGITTA RYDBERG.

Rydberg propagerar för statssubventionerad lemlästning av nykläckta pojkar och avslutar med: “Låt religionsfriheten få råda även i denna fråga också i vårt land.” Rydberg har i grunden missförstått begreppet religionsfrihet – det handlar nämligen om frihet från religion INTE om frihet att i religionens namn begå fysiska och mentala övergrepp på andra människor.

Meningen är allstå att staten ska styras fri från religiös påverkan och individen garanteras frihet från religiös dito. Rydberg har fullständigt vänt upp och ner på detta och bör skiljas från allt politiskt ansvar och, om inte resten av partiet hon representerar gått samma väg, snarast uteslutas därifrån.

Omskärelse som företeelse strider inte bara mot det sunda förnuft man tillägnar sig under ett liv fritt från religiös indoktrinering, den bryter även mot barnkonventionen och samma gärning utförd mot en vuxen människa leder till åtal för grov misshandel.

Kvotering är för lathögar!

I dagens Sydsvenskan, 3/8 2009, kan man läsa en utfrågning av två kvinnliga politiker ang. könskvotering. Jag tycker de missar en viktig punkt, så här kommer lite kommentarer:

Att skapa ett system som överhuvudtaget lämnar det öppet för misstanken att en kvinna fått en ledande position, offentlig eller privat, p.g.a. sin könstillhörighet är naturligtvis vansinnigt. Ropen efter detta är bara en indikation på frustration över att det inte går så fort som man kan önska – ett tecken på dåligt tålamod helt enkelt.

Många kvinnor verkar ha svårt att förstå att ”könskriget” faktiskt är vunnet, vägen till vilken topposition som helst ligger öppen – men det krävs att någon går den också! Man borde inse att de sämre männen inte ska kvoteras bort, de ska konkureras ut! Det bästa nu vore att man vände sig inåt och arbetade för att sakta men säkert få fram de hängivna, kompetenta kvinnor som, av egen kraft, kan ta sina rättmättiga platser vid sidan om männen, på samma villkor. Då får vi inte en konstgjord statistisk jämlikhet, vi får en sund och rättvis jämlikhet.

Detta är inte gjort över en natt; det kommer att krävas hårt arbete med saker som attityd, vassa armbågar och odlande av ledaregenskaper redan från unga år. En process över flera generationer helt enkelt. Med tanke på att könsorättvisorna levt i hundra- eller tusentals år och nu till sist drar sina sista suckar lär oss väl att med tålamod kommer man långt. Mitt förslag är alltså att ”kvinnokampen” nu avslutas rätt – med tålamod och metodik istället för fort, fel och slarvigt.

Andra länkar: DN

—————————————————-

Raderade av misstag en kommentar från jjn ang detta, ber om ursäkt! Den löd:

”Själv missar du att kvotering av män funnits i årtusenden och ditt resonemang torde gälla även dem”

Straff till vilken nytta/Rehabilitera, till vad?

Apropå HD:s huvudledare 30/7 2009. Ledaren handlar om två förslagna, unga vuxna som utan betänkligheter plundrat en äldre medmänniska i dennes hem och nu dömts till några månaders fängelse vardera. Ledaren avslutas med att om brottet upprepas bör det leda till betydligt strängare straff nästa gång. Vad jag frågar mig är om det är någon idé att straffa individerna överhuvudtaget? Att låsa in dem har visserligen effekten att de under straffets avtjänande knappast begår några nya brott – vackert så, men det varar ju inte särskilt länge.

Varje ny människa brukar ju jämföras med en oskriven bok och i min värld är det ingen tvekan om att det är några viktiga kapitel som inte blivit skrivna hos människor som begår den här typen av handlingar. Jag menar att det finns en skarp gräns mellan å ena sidan stöld, snatteri och t.ex. olovligt förfogande och å den andra rån, misshandel och andra övergrepp. Den som begår någon av de förra förseelserna behöver ju inte nödvändigtvis vara en usel människa, sådana handlingar kan pressas fram av olyckliga omständigheter som arbetslöshet, desperation och tillfällig förvirring.

Skillnaden mellan de olika brottstyperna är att det i det första fallet krävs någon form av intellektuell process för att förstå konsekvenserna; man måste lägga ihop två och två för att inse att det i slutändan finns en människa som blir lidande om man i smyg berövar dem deras ägodelar. Vid ett överfallsrån eller intrång i någons hem däremot fordras det istället att man saknar en eller flera viktiga mänskliga egenskaper – förmågan till empati är en.

Jag frågar mig alltså om det alls är någon idé att låsa in människor som redan från början saknar förutsättningar att förstå straffet? Vet man inte vad enkla ord som ledsen, elak eller ens arg betyder utan oberört kan beröva folk trygghet, hälsa och ägodelar krävs det något helt annat. Att prata om rehabilitering i de här sammanhangen är inte möjligt, det förutsätter nämligen att det finns ett tidigare stabilt tillstånd att återgå till, vilket det alltså inte gör! Personerna har helt enkelt missat grundkursen i att vara människa och måste på något sätt gå om den. Detta gör man inte i dagens fängelser, och det tar framför allt inte några få månader!

Missförstå mig inte – högsta prioritet är alltid att förhindra nya brott och på så vis har inlåsning, gärna omedelbar, sin plats i systemet – att tro att brottslingarna ska lära sig något av det och att det har någon långsiktig effekt är däremot bara dumt.

Vems fel det är att det springer omkring en massa ofärdiga, unga individer kan diskuteras men utan tvekan är föräldrar, skola och ett antal myndigheter heta kandidater?!

Ensidig rapportering från mellanöstern.

Utan att ta parti för den ena eller andra sidan – det kommer att förefalla så, men det verkar krävas. Det måste vara något som inte stämmer i rapporteringen när det svenska folket i så hög grad tar ställning mot Israel? Ens åsikter baserar sig ju på vad man fått ”veta” och inte nödvändigtvis på all relevant information. Vad jag menar är att den som okritiskt läser tidningarnas artiklar och tittar på SVT:s nyheter lätt kan få bilden av att det i huvudsak finns en bov i palestinadramat – den imperialistiska judestaten. Detta stämmer naturligtvis inte: ”när två träter o.s.v.…..”!

Som sekulär svensk ateist är det mycket man inte förstår i de här sammanhangen, man kan helt enkelt inte begripa det, eftersom man saknar insikt i förhållandena på plats och blivit uppfostrad och lever i en helt annan värld. Dock finns det vissa grundläggande, mänskliga reaktioner som inte är så svåra att begripa; anfallet på Gaza i Julas t.ex. Det kokar ju ihop till en sådan enkel sak som: ”väck inte den björn som sover”, eller varför inte så här: Om jag som treåring sitter i sandlådan och kastar grus på en större kille så kommer jag troligen först att får någon form av enklare tillrättavisning? Gör jag sedan om det får jag en spade i skallen. Sedan rusar jag ju förstås till mamma och kvider lite om saken men i stort sett har jag bara fått en lektion i hur man uppför sig och lägger rimligen ner gruskastningen eftersom jag inser att det inte var någon bra idé. Jämförelsen med några tusen raketer och följande blodbad haltar förstås, men principen är densamma – och den kan jag begripa.

Imperium förresten – det lilla landet? Antar man syftar på ockupationen av de genom krig erövrade territorierna? Startar man krig är insatsen förutom människoliv även territorium och prestige. Skulle man förlora kriget förlorar man insatsen, inget svårt att förstå det heller. Erkänner man sig sedan besegrad och ingår någon form av fredsavtal kan man oftast få tillbaka hela eller delar av de territoriella förlusterna men det vanliga är att segrarmakten kompenserar sig för krigskostnaderna samt passar på att räta ut lite opraktiska gränser och helt enkelt behåller en del av marken. Mig veterligen är det bara ett arabland som bitit i det sura äpplet och de fick i samband med det tillbaka Sinai, så systemet förefaller fungera så långt? Övriga länder befinner sig i krig, som de själva initierat, och kunde ha gjort detsamma.

Nu var ju FN beslutet, och den följande överföringen av delar av det Brittiska protektoratet i judiska händer, utan arabiskt stöd, fullständigt vansinnigt men situationen idag är att det flyttat in en större och starkare kille i kvarteret. Grannarna måste inse att han inte tänker flytta och hitta ett sätt att förhålla sig till läget. Hittills har man inte lyckats något vidare!

Nu är jag som sagt inte ensidigt för Israel men rapporteringen är vinklad och vi förtjänar bättre. Kan någon förresten svara på frågan hur många judar som hade kunnat leva i området om det militära styrkeförhållandet varit det omvända? Inte en enda skulle jag tro, de hade de facto drivits ut i havet!

Andra som förtjänar bättre är det palestinska folket. De lider idag all världens kval i form av isolering, brist på för oss sanitära självklarheter, vatten, mat och fred. Så länge de inte gör sig av med sina förment religiösa, maktfullkomliga och egoistiska ledare lär det tyvärr inte förändras?!  ”Så länge som Palestinafrågan förblir olöst kan Hamas, Hizbollah och det iranska ledarskapet fortsätta frossa i judehat och behålla sina maktpositioner.”, står det i Sydsvenskans huvudledare idag, 28/7 2009. Man är böjd att hålla med!

Länkar: Sydsvenskan

Politiska valser om kriser

På dagens Sydsvenskan Opinion, länk, beskrivs lite numera klassisk socialdemokratisk polemik. Den här gången var det M. Ulvskog men det kunde lika gärna varit Tomas Östros, Demona själv eller någon annan!

Det som förundrar mig är att man ägnar sig åt detta; de måste antingen vara ordentligt förvirrade själva eller fullt och fast övertygade om att väljarna är det, lika illa vilket som? Ytterst sällan hör man en ledande socialdemokrat presentera deras alternativ i resonemangsform, istället skanderar man ”jobben först” eller något annat vagt och ägnar resten av tiden åt att spotta på sina motståndare. Är man inte redan troende lär man inte imponeras av detta på gränsen till barnsliga beteende?!

Kan bara att hoppas att det sker en förbättring till nästa års valrörelse - åtminstone jag är öppen för argument men förfaller man till pajkastning och, som i detta fallet, historieförvanskning, lär jag knappast lyssna utan stänga av TV:n, bläddra vidare till något annat samt kasta flygbladen….

Frågan är om de vill vinna respekt för sin politik eller förakt för sina personer?

SD och yttrandefriheten.

Har försökt lista ut varför det ser ut som det gör och att ett parti som SD överhuvudtaget existerar. Jag vill tro att själva fundamentet till svensk invandringspolitik och, framförallt, integrationspolitik lades under sjuttio- och åttiotalen? Vad hade man då för erfarenheter vid den tiden? Jo, huvudsakligen arbetskraftsinvandringen från årtiondena innan! Vi pratar då om en helt annan typ av människor än de som senare hamnade här p.g.a. oroshärdar i och utom Europa. Med tanke vad denna tidiga grupp av ”invandrare” betytt för utvecklingen, genom att bemanna våra fabriker och inte minst påverka vår (mat)kultur, skulle jag inte ha något emot att flytta t.ex. Magnus Stenbocksstatyn i Helsingborg till en avskiljd plats och istället resa ett monument till deras ära. Säger sig självt att förutsättningarna blev tämligen annorlunda än vad man förberett sig för när det istället kom människor med helt andra behov.

 Låt oss ta tillfället i akt att läsa facit för den förda politiken: Högre arbetslöshet, högre bidragsberoende, högre brottslighet. En framstående representant för ”andra generationens” invandrare ställer sig upp i media och hävdar, fullt allvarligt, att han ”är uppväxt i ett ghetto” – Rosengård alltså. Signaturen ”INV” på Helsingborgs Dagblads diskussionsforum skriver, efter 20 år i landet, en svenska som, åtminstone när jag gick i kortbyxor, skulle lett till massiv stödundervisning redan på lågstadiet. Vidare kör fullt utbildade akademiker taxi, eller städar, istället för att tas tillvara. Är det någon som inte inser att detta kunde skötts bättre? Finns det förövrigt någon politiker/samhällsbyggare som är stolt över resultatet? Knappast någon överraskning att skattebetalarna är missnöjda!

 Jag är i grunden kraftigt invandrarvänlig men också full av förståelse för att det finns folk som inte är det. Vad jag inte begriper är varför inte dagens representanter för de klassiska partierna gör något åt saken, innan det spårar ur fullständigt? Tillsättande av en (kris)kommission med mycket långt gående befogenheter och uppdraget att inom 18-24 månader städa upp och effektivisera hela integrationspolitiken vore en bra start. Ett sådant grepp borde, för överskådlig tid, få bukt med SD-problemet?

Till de som, liksom jag, ser likheter i mediebehandlingen av SD med sättet det tidiga MP bemöttes vill jag säga; en ”miljömupp” är en tämligen harmlös varelse, en ”brunskjorta” är det inte! Och så länge det finns risk att det döljer sig så mycket som en enda sådan i ett parti är det partiet, för min del, diskvalificerat som alternativ. Rent frånsett att SD är ett EU och framstegsfientligt parti alltså.

Detta till trots anser jag att försöken att censurera dess företrädare och att tiga ihjäl partiet är direkta brott mot yttrandefriheten och ett hugg i ryggen på demokratin. Denna likartade mediala särbehandling av två så vitt skilda politiska företeelser som först MP och nu senast SD säger en del om förfallet av vår fria media. Man har nu blivit en så integrerad del av etablissemanget att man inte längre förmår agera som granskare och rapportör utan ikläder sig rollen av försvarare av det system man borde granska. Sveriges fria media har en del att fundera över!

Länkar: HD SvD DN

Välkommen till min Blogg / Mentala ventil…

Blogg förstår väl de flesta, men vad menar jag nu med ”mental ventil”? Jo, det är så enkelt som att jag är en typ med åsikter om lite av varje och emellanåt tar jag mig samman och ger mig in i någon debatt i våra dags- och kvällstidningar. Eftersom jag inte har några extrema åsikter utan håller mig skapligt inom demokratiska och humana gränser och heller inte förfaller till ovårdat språk eller personangrepp, tycker man ju att jag utan vidare borde få mina inlägg publicerade – så är det dock inte. Förvånansvärt ofta åker mina inlägg i bithinken efter att någon överambitiös redaktör varit framme med saxen.

Därför startar jag nu den här bloggen – inte som någon slags dagbok utan som ett ställe där jag kan kringå censuren och skriva utan att behöva använda omskrivningar och generaliseringar till den grad att innebörden till sist går förlorad, eller inte är tydlig. Att inte få sina inlägg publicerade är ju väldigt frusterande – därför ”Ventil”. Tror att själva censuren av s.k. öppna forum kommer att bli ett inlägg för sig själv tämligen omgående? Förövrigt kommer jag att skriva kommentarer och inlägg när andan faller på och jag känner att något dagsaktuellt kanske kan ses på ytterligare något sätt – mitt sätt!